Denna rapport är framtagen i samarbete mellan Region Västernorrland och Umeå universitet, med finansiering från Tillväxtverket. Rapporten utgör en del av Region Västernorrlands projekt SMART Industri 2.0. Projektet arbetar för att bygga upp den regionala strategiska strukturen och komplettera övriga pågående satsningar i Västernorrland, för att stärka industrin och den industrinära sektorns konkurrenskraft när det gäller förnyelse och omställning.
I Västernorrlands län har diskussioner förts kring regionens eventuella relativa underskott av digitala kompetenser. Givet det omvandlingstryck som ekonomin genomgår kan detta försvåra kompetensförsörjningen och konkurrenskraften inom både tillverkning och service.
Syftet med denna rapport är därför att ge en överskådlig bild av den formella digitala kompetensen inom Västernorrlands län (fortsättningsvis benämnd som Västernorrland). Detta görs genom att beskriva och analysera länets sammansättning av yrken (SSYK96 på 3- siffernivå) som i olika grad använder sig av ”digitala kompetenser” i relation till övriga Sverige.
Med hjälp av den så kallade Astrid-databasen vid Umeå universitet, innehållande all arbetskraft i hela landet, har vi använt den yrkeskod som är kopplad till varje anställd. Denna är 3-siffrig och ger en mycket detaljerad bild över vilket yrke en given individ har. Utfrån detta har vi identifierat yrken utifrån graden av digital kompetens enligt följande kategorisering, där den första anses vara det yrket som kräver högst digital kompetens och den sista den som kräver minst digital kompetens: 1) Digitala yrken: här har bedömningen gjorts att avancerad digital kompetens i form av digital utbildning är ett krav för att kunna utföra arbetsuppgifterna; 2) Digital know-how: här har bedömningen gjorts att det är troligt att digital kompetens eller sakkunskap är en del av utbildningen/yrkesprofilen där självständigt och kreativt användande av digitala verktyg premieras; 3) Digital vana: här har bedömningen gjorts att det är troligt att olika former digitala färdigheter är meriterande, men kanske inte alltid ett formellt krav; 4) Resterande yrken.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den digitala kompetensen inte är underrepresenterad i Västernorrland jämfört med övriga Sverige, vare sig totalt eller uppdelat på Digitala yrken, Digital know-how eller Digital vana. Dock kan vi notera att fördelningn av dessa yrkesgrupper skiljer sig åt jämfört med övriga Sverige, vilket i sin tur kan försvåra identifieringen av dessa kompetenser. Vi finner också att förändringarna i olika sektorsgrupper i Västernorrland relativt väl speglar förändringarna i sektorn i stort. Dock är minskningen i den relativa närvaron av Digitala yrken (ofta kopplat till olika fomrer av arbete med data) något större i Västernorrland än i övriga Sverige. Motsatsen gäller inom Finans och försäkring där den relativa närvaron av dessa yrken ökat mer än i riket i övrigt.
Eftersom det är en analytisk skillnad i vad (företag i) en region producerar och vad (arbetskraften i) en region kan göra är det viktigt att belysa dessa skillnader. Det regioner gör speglas i vilka sektorer som är närvarande, men förutsättningen för vad som kan produceras grundas i de kompetenser som finns i regionen. Vi avslutar därför med ett konkret exempel: Dataspecialister. Fördelningen av digitala kompetenser över sektorer i Västernorrland skiljer sig avsevärt jämfört med övriga riket. Exempelvis återfinns det endast 15% dataspecialister inom tillverkning vilket kan jämföras med 31% i övriga Sverige (Figur 13). Det skulle kunna signalera en låg nivå av digital kompetens i Västernorrland, men samtidigt återfinns 30% inom offentlig förvaltning (att jämföra med rikets 11%) och 8% inom finans och försäkring som inte tllhör de allra vanligaste verksamheterna i riket i övrigt. Det innebär med andra ord att dataspecialister finns i regionen, men i andra typer av verksamheter än i riket i övrigt. Dock är dataspecialisterna mer koncentrerade i Västernorrland än i övriga Sverige. 16% av dataspecialisterna arbetar i sektorer som inte tillhör de fyra största (IKT, offentlig förvaltning, tillverkning respektive finans och försäkring) i Västernorrland, medan motsvarande siffra är 25% i övriga regioner.